Otacksamhet....

Japp de e snorhalt ude här nere po slätten, ja har själv stått po snuddan ett antal gånger nu när ja gått. Cyklar alltid annars men nu står den 2hjulade stilla! Visst ser man andra me som drattar po baken men de reser saj snabbt igen, förrutom ida då....
Ja gick som vanligt ti bussen men smet snabbt in po nyddeaffären....å när ja kommer ut därifrån å går över gatan ser ja en gammal tanta som lagt saj rak lång mellan en snövall å en bil. Hon bankar po bildörren. Ja hottar min påse me nydder å tar maj fram ti damen, säkert 3-4 st som bara sto å glodde....folk asså.
Sagt å gjort tog ja me maj mellan bilen å dendärra jävla snövallen, frågar lugnt hur gick det? Får ti svar att de nog gick bra men att hon ente kan komma nånstans. Nää mellan bilen å snövallen kan man fan ente ta grepp om nått. Tar damen under armhollerna å drar upp henne, då märker ja att ja har sällskap i min bak...gubben tillhörde henne! När ja väl fått upp tantalantan uttrycker hon saj surt: Kan du akta daj. Jo ett ögonblick ska ja backa ut från vallen. Sen tog gubben å en annan vet ej fall hon kände dom men över. Men tror ni hon sa tack? Åh naj ente ens ett sketet tack för att du drog upp maj! Här gör man en insats som god samarit...å då e väl de minsta ett tack å kläcka ur saj, men näää : kan du akta daj va de enda surtjärringen sa åt maj!
Jaja ja vet ja gjorre en god gärning iaf!